Fotboja kallas i vanligt tal det som i lagen heter Intensivövervakning med elektronisk kontroll, IÖV. Intensivövervakning är ett alternativt sätt att avtjäna sitt fängelsestraff, som innebär att straffet avtjänas i hemmet. Den som döms till fängelse i högst sex månader kan ansöka om intensivövervakning. Frivården utreder och kontrollerar dömda personer som står under intensivövervakning.
Straff i hemmet
Klienter som beviljats intensivövervakning avtjänar straffet i hemmet och övervakas dygnet runt med hjälp av en sändare (fotboja) som sätts runt foten. Klienten får bara vistas utanför bostaden för vissa bestämda ändamål enligt ett individuellt schema. Intensivövervakningen kan kombineras med föreskrift om att delta i lämplig vård eller ett påverkansprogram, för att minska risken för återfall i brott. Frivården gör oanmälda hembesök, främst under kvällar och helger för att kontrollera att den dömde inte är påverkad av alkohol eller andra droger.
Lämplighet utreds
Frivården skickar ut information till alla fängelsedömda som uppfyller grundkriterierna för intensivövervakning. Där står hur man ska gå till väga för att ansöka om intensivövervakning. Frivården utreder om den sökanden och dennes personliga förhållanden är lämpliga för intensivövervakning. En förutsättning är att den dömde har tillgång till bostad och sysselsättning.
Misskötsamhet
Om intensivövervakningen missköts får den dömde avtjäna tiden i fängelse istället. Drogförbudet är absolut och brott mot detta leder till att verkställigheten med fotboja omedelbart avbryts. Det är övervakningsnämnden som fattar det slutliga beslutet om att avbryta verkställigheten med fotboja.
Intensivövervakning har funnits i svensk kriminalvård sedan 1994 och har under många år ökat. 2009 påbörjade 2 896 klienter IÖV. 220 av dessa avbröt intensivövervakningen och avtjänade istället tiden i fängelse.
Fotboja vid utslussning
Intensivövervakning kan även användas vid utslussning från vistelse i anstalt (halvvägshus och utökad frigång) och vid övervakning på öppen anstalt.