Kristianstadbladet: Vi ger aldrig upp
"Fängelserna vill inte ha någon förändring" är rubriken på Anders Roslunds lördagskrönika i Kristianstadbladet. De svenska fängelserna är inte intresserade av att bryta de kriminellas missbruk, hävdar han.
Inget kunde vara mer fel. Fakta är nämligen att Kriminalvården de senaste tio åren har arbetat konsekvent, målmedvetet och kunskapsbaserat för att minska missbruket hos dem som finns i våra fängelser. Med extra medel från regeringen och öronmärkta medel inom vår egen budget, har vi gjort stora insatser både när det gäller behandling och kontroll.
Idag har vi engagerade narkomanvårdare som söker upp narkotikamissbrukare på 25 häkten. 5000 narkomaner får varje år enskilda motivationssamtal där kriminalvården försöker stärka deras motivation till att gå ur missbruket och söka vård. Vi försöker skapa en övergång direkt från häkte till behandling för att undvika fängelsestraff genom att domstolen dömer till kontraktsvård. 1 500 personer fick kontraktsvård 2008. Vi har inrättat 840 behandlingsplatser på olika fängelser dit narkomaner som vill ha hjälp att sluta missbruka kan söka och delta i behandlingsprogram av olika slag. Flera tusen narkomaner gick igenom behandlingsprogram 2008.
I slutet av strafftiden kan intagna söka till behandlingshem (700 personer förra året). Kriminalvården betalar cirka 400 miljoner kronor för kontraktsvård och behandlingshemsvistelser varje år.
"Kriminalvården avstår medvetet från att skära bort all införsel av droger", skriver Roslund vidare. Fakta är att en mängd olika kontrollinsatser de senaste åren har minskat möjligheten att smuggla in droger på våra slutna anstalter. Intagna bekräftar också att det idag är betydligt mindre narkotika på fängelserna. Antalet narkotikahundar har ökat från 2 till 21 sedan 2002. Antalet visitationer av bostadsrum och allmänna utrymmen har ökat, precis som antalet brev- och besökskontroller och antalet urinprov. Trots ökat antal prov har andelen positiva prov sjunkit. Endast 3 procent av de 100 000 urinprov som tas under ett år är positiva på någon form av narkotika, vanligtvis cannabis.
En annan åtgärd som har vidtagits är att områden runt slutna anstalter har utökats så man inte kan kasta eller skjuta in narkotika över murar och stängsel. Säkerhetsgrupper på alla fängelser utbyter kontinuerligt information om smuggelvägar, och att idag få in knark i låneböcker eller tulpaner är inget annat än skrönor.
Kriminalvården lyckas inte få alla narkotikamissbrukare att vilja förändras och vi kan inte på egen hand lösa ett stort samhällsproblem. Men vi kommer aldrig att ge upp, utan fortsätta utveckla insatser för både behandling och kontroll på våra anstalter. På det sättet kan strafftiden bli en vändpunkt för den som döms, en chans att komma från missbruk och fortsatt brottslighet.
Birgitta Göransson
Kriminalvårdsdirektör och nationell utvecklare av narkotikainsatser inom Kriminalvården
Läs Anders Roslunds inlägg "Fängelserna vill inte ha någon förändring" och hans svar. Till Kristianstadbladet 