Svenska Dagbladet: Dömda får mer vård än någonsin
Genom aktiva insatser har antalet rymningar från svenska fängelser minskat avsevärt. Men säkerhetsarbetet har inte, som vissa hävdar, gått ut över vården. Det ena förutsätter nämligen det andra, skriver Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén.
Rymningarna från svenska fängelser har minskat kraftigt och narkotikan flödar inte längre i anstalterna. Det framgick också i ett långt inslag om Kriminalvården i SVT:s Aktuellt den 9 december. I detta inslag, liksom ibland i andra sammanhang, framfördes kritiken att säkerhetssatsningarna skulle gå ut över vården.
Frågan som ställs är: "Vart tog vården vägen?" Svaret är att satsningarna på vård och innehåll i Kriminalvården är större än någonsin.
I en ny internationell rapport om förhållandena i tio länder med likartad kriminalvård konstateras att rymningar är en av de största utmaningarna för alla fängelsemyndigheter eftersom det ifrågasätter verksamhetens huvuduppgift, raison d’etre. Där sägs också att Sverige, från att med stort försprång ha lett rymningsligan år 2004, stadigt minskat antalet rymningar från 12 per 1000 fängelseplatser till mindre än 2 per 1000, ett mer normalt förhållande bland de tio.
Nu vill svensk kriminalvårdspolitik och Kriminalvården mer än att bara förvara de intagna under den strafftid som domstolen utmätt för brottet. Återfall i brott ska förebyggas, brottslighet under verkställigheten förhindras, narkotikamissbruket bekämpas och frigivningen förberedas. Det framgår av regeringens instruktion.
Samhället har alltså tagit sig rätten att nyttja strafftiden som ett tillfälle till positiv påverkan. Vård och vakt ska gå hand i hand. Det kan tyckas att vård och säkerhet är uppgifter som strider mot varandra, men jag hävdar bestämt att det ena förutsätter det andra och väl kan förenas. Det går inte att bedriva meningsfull kriminalvård i en miljö där våldet och knarket styr.
De senaste årens satsning på säkerhet och modernisering av anstaltsbeståndet är lätt att följa. Svårare är det att följa innehållet i verkställigheten. Ändå har satsningarna på vård, behandling och utbildning i Kriminalvården aldrig varit så stora som idag.
Just moderniseringen av anstaltsbeståndet är ett mycket handfast exempel på satsningen på verkställighetens innehåll. De fängelser från 1800-talets cellfängelseideologi som fortfarande är i full drift, liksom de samlokaliserade häktena från polisväsendets förstatligande 1965, är inte byggnadstekniskt konstruerade för behandlingsverksamheten i en modern kriminalvård.
Därför har vi sen 2004 fått möjlighet att brutto skaffa 1345 nya anstaltsplatser och 370 nya häktesplatser, som delvis ersätter det gamla. Under 2010 och 2011 tillförs brutto 874 nya platser, varav 539 är nya häktesplatser till storstadspolisens tjänst. Det kostar en hel del pengar, men innebär en mycket positiv utveckling.
Samtidigt hävdar vi med bestämdhet att ingen personal ska sättas i klientnära arbete utan att först ha genomgått grundläggande vårdarutbildning och vi är glada åt att äntligen ha nått dit. Att utbildningen sen bör utökas är en angelägen ambition men en fråga att besvara när framtida ramar bestäms.
Idag skräddarsyr vi innehållet för varje person som hamnar i Kriminalvården på ett helt annat sätt än tidigare. Detta har skapat den nya kulturen på anstalterna. Bevisen är följande:
Inom Kriminalvården finns nu ett 15-tal brotts- och missbruksprogram som är kvalitetssäkrade av en vetenskaplig panel. Det finns program mot allmän kriminalitet, våldsbrottslighet, våld i nära relationer, aggressionshantering, drogmissbruk och sexualbrottslighet. 2006 gick cirka 4500 klienter i program på anstalter och i frivård. I kommer den siffran att hamna på över 8000.
Många av klienterna i kriminalvården har mycket bristfällig skolutbildning. Därför har vi satsat stort på ett Lärcentrum med behöriga lärare som ger grundläggande grundskole- och gymnasiekompetens till intagna, utan avbrott vid flytt mellan anstalter. 2005 utfärdades 197 betyg. I dag deltar 1800 personer varje dag i klientutbildning och Kriminalvårdens lärare utfärdar i år mer än 1600 betyg till över 1000 personer.
Vi satsar starkt på arbetsträning med ett 30-tal yrkesutbildningar i anstalt i mycket gott samarbete med Arbetsförmedlingen och under frivårdstiden genom Krami, ett samarbete som också involverar socialtjänsten. Det är positivt och fem nya Krami startar 2010.
Påståenden om att allt är borta, är således helt fel. Men visst finns det mycket kvar att göra, det förnekar vi inte. Särskilt behöver vi jobba mer med att slussa ut klienterna och att få vårdkedjan att fungera optimalt ihop med samhällets missbruksvård och socialtjänsten i hela landet.
Vi vill fortsätta att göra en mycket bra kriminalvård ännu bättre och hjälpa klienterna att komma bättre ut, till ett liv utan kriminalitet och missbruk. Det bidrar till ett tryggare samhälle.
Lars Nylén, generaldirektör Kriminalvården