Varför tar Kriminalvården urinprov på klienterna?
Urinprov är ett sätt att mäta förekomsten av narkotika på våra anstalter. Läs om några av de andra åtgärderna i högerspalten. Kriminalvården prövar också nya metoder för att upptäcka droger via saliv eller svett.
Vid vilka tillfällen tas urinprov?
Misstanke om bruk av narkotika
Misstanke om narkotikaförekomst
Lågt kreatinvärde på det föregående provet (se Fakta urinprovtagning nedan)
Efter vistelse utanför anstalt (t.ex. när klienten har varit på permission)
Villkor för permission enl. 32 (paragrafen i Lag om Kriminalvård som reglerar normalpermission)
Under 2009 togs 95 523 urinprov. Antalet positiva prover (dvs. där man hittade spår av narkotika) var 3 960, vilket gör andelen positiva prover av antalet tagna prover 4,1 %.
Om man dessutom tar bort ankomstproven dvs. det urinprov som tas vid ankomsten till anstalten (dvs. innan den dömde påbörjat sin verkställighet) och prov efter permission är siffrorna ännu lägre.
Fakta urinprovtagning:
Vägrade urinprov och prov med lågt kreatinvärde (utspädd urin) räknas inte som positiva prov i Kriminalvårdens officiella statistik. Det kan finnas flera orsaker för en intagen att vägra lämna urinprov, exempelvis att det strider mot ens religion eller att det upplevs som kränkande.
Att en person har lågt kreatinvärde behöver inte innebära att man har druckit stora mängder vatten i syfte att försöka dölja förekomsten av narkotika. Det kan röra sig om ett normalt intag av vatten för just den personen. Av bland annat dessa orsaker kan inte vägrade urinprov och prov med lågt kreatinvärde redovisas som positiva i Kriminalvårdens statistik.
Not.
Statistik för urinprov är tyvärr inte klar för år 2010, utan finns för år 2009.